Lyckan mitt i sorgen

Allt runt omkring mig har gått så fel som det kan gå. Jag har en dålig bild av killar, ingen vill någonting bra. Jag ser ett svagt ljus, som ett hopp under en tid. På en kväll lyckas även detta ljuset slockna.

Ibland känns det som att det inte är meningen att jag ska hitta en bra kille. Alla som jag träffar har anledningar att inte träffa mig då vi har bestämt att ses. Visst, detta kan ha varit ett undantag och det kanske stämde det han sa, att det bara var ikväll som det blev lite körigt. Men det förhindrar väl inte att han borde hålla det han lovat? Nej okej, låt gå för den här gången. Jag ska inte vara långsint, det kan jag aldrig vara. Det är antagligen därför jag lättare håller kvar vid dåliga killar, jag förlåter dem gång på gång. Känns som jag borde lära mig något av detta men icke.

Förutom snedsteget idag har denna killen känts som en toppenkille, en som får mig att må bra. Jag går runt och ler mer än vanligt och allt blir så mycket enklare i vardagen. De två grabbarna som har förstört mitt hjärta lite grann för varje gång vi ses (eller säger att vi ska ses och sen dissar de mig totalt) har jag lagt bakom mig nu. När man förstår att det finns snälla killar här i världen så vill man inte ha med dom att göra. Nu ska jag bara hålla detta och låta bli att släppa in dom i mitt liv igen. Den ena har jag kommit överens med att det är på tiden att vi inte träffas mer. Liksom aldrig över huvud taget. Den andra hör endast av sig när han är full, då tänker jag VÄGRA prata med honom. Jag är så sjukt mycket bättre än honom, även fast han är snäll ibland.

Det är helt enkelt dags för ett nytt kapitel. De gamla skurkarna i min saga är som bortblåsta och förhoppningsvis kommer det inga nya värstingar. Jag är trött på att bli besviken, bortglömd och bortprioriterad. Nu är det min tur att vara lycklig.

Puss.