Färger i verkligheten

Min blogg är till för att tänka, till för att försöka få ordning på saker och ting i mitt huvud. Vad hjälper det egentligen? Visst, allting jag skriver, alla beslut jag fattar låter så vettiga och simpla när man läser de så här svart på vitt. Saken är den att verkligheten inte endast består av svarta och vita nyanser. Man lever i alla regnbågens färger som påverkar en på både gott och ont. Man kan bestämma sig för att inte sakna en person, för det låter så enkelt när man säger det bestämt. Sedan träffas man av alla de där underbara och plågsamma färgerna i verkligheten som gör att man varken vet varken ut eller in. Man påverkas och kommer på sig själv att tänka på en massa underbara minnen man har med människan man just beslutade sig för att inte sakna och inte tänka på.

Finns ödet? Jag vill tro det ibland. Vill tro att allting som händer har en mening och i sig leder mig ett steg närmare någonting bra. Men varför vänta på att någonting bra ska hända när man kan leva i nuet och göra bra saker redan nu? Färgerna i verkligheten får mig att bli blind för bra saker i vardagen och gå och hoppas på att någonting ännu bättre kommer hända. Man blir aldrig nöjd.

Så jag ska sluta tro på ödet, tro att det kommer bli bättre. Visst, det kanske kommer bli bättre på något sätt i livet, men det ska inte hindra mig från att njuta nu. Jag ska sluta tro att jag kan motstå färgerna i alla sammanhang. Allting tar sin tid, jag behöver inte vara perfekt jämt. Jag ska ta det som folk säger till mig med en nypa salt. Detta är trots allt mitt liv och det är endast jag med mina beslut som kan leva det på mitt sätt.