Färger i verkligheten

Min blogg är till för att tänka, till för att försöka få ordning på saker och ting i mitt huvud. Vad hjälper det egentligen? Visst, allting jag skriver, alla beslut jag fattar låter så vettiga och simpla när man läser de så här svart på vitt. Saken är den att verkligheten inte endast består av svarta och vita nyanser. Man lever i alla regnbågens färger som påverkar en på både gott och ont. Man kan bestämma sig för att inte sakna en person, för det låter så enkelt när man säger det bestämt. Sedan träffas man av alla de där underbara och plågsamma färgerna i verkligheten som gör att man varken vet varken ut eller in. Man påverkas och kommer på sig själv att tänka på en massa underbara minnen man har med människan man just beslutade sig för att inte sakna och inte tänka på.

Finns ödet? Jag vill tro det ibland. Vill tro att allting som händer har en mening och i sig leder mig ett steg närmare någonting bra. Men varför vänta på att någonting bra ska hända när man kan leva i nuet och göra bra saker redan nu? Färgerna i verkligheten får mig att bli blind för bra saker i vardagen och gå och hoppas på att någonting ännu bättre kommer hända. Man blir aldrig nöjd.

Så jag ska sluta tro på ödet, tro att det kommer bli bättre. Visst, det kanske kommer bli bättre på något sätt i livet, men det ska inte hindra mig från att njuta nu. Jag ska sluta tro att jag kan motstå färgerna i alla sammanhang. Allting tar sin tid, jag behöver inte vara perfekt jämt. Jag ska ta det som folk säger till mig med en nypa salt. Detta är trots allt mitt liv och det är endast jag med mina beslut som kan leva det på mitt sätt.

Lyckan mitt i sorgen

Allt runt omkring mig har gått så fel som det kan gå. Jag har en dålig bild av killar, ingen vill någonting bra. Jag ser ett svagt ljus, som ett hopp under en tid. På en kväll lyckas även detta ljuset slockna.

Ibland känns det som att det inte är meningen att jag ska hitta en bra kille. Alla som jag träffar har anledningar att inte träffa mig då vi har bestämt att ses. Visst, detta kan ha varit ett undantag och det kanske stämde det han sa, att det bara var ikväll som det blev lite körigt. Men det förhindrar väl inte att han borde hålla det han lovat? Nej okej, låt gå för den här gången. Jag ska inte vara långsint, det kan jag aldrig vara. Det är antagligen därför jag lättare håller kvar vid dåliga killar, jag förlåter dem gång på gång. Känns som jag borde lära mig något av detta men icke.

Förutom snedsteget idag har denna killen känts som en toppenkille, en som får mig att må bra. Jag går runt och ler mer än vanligt och allt blir så mycket enklare i vardagen. De två grabbarna som har förstört mitt hjärta lite grann för varje gång vi ses (eller säger att vi ska ses och sen dissar de mig totalt) har jag lagt bakom mig nu. När man förstår att det finns snälla killar här i världen så vill man inte ha med dom att göra. Nu ska jag bara hålla detta och låta bli att släppa in dom i mitt liv igen. Den ena har jag kommit överens med att det är på tiden att vi inte träffas mer. Liksom aldrig över huvud taget. Den andra hör endast av sig när han är full, då tänker jag VÄGRA prata med honom. Jag är så sjukt mycket bättre än honom, även fast han är snäll ibland.

Det är helt enkelt dags för ett nytt kapitel. De gamla skurkarna i min saga är som bortblåsta och förhoppningsvis kommer det inga nya värstingar. Jag är trött på att bli besviken, bortglömd och bortprioriterad. Nu är det min tur att vara lycklig.

Puss.