Beslut

Det är dags nu, att ge upp vissa saker. Vissa pojkar. Jag ska inte må dåligt bara för att jag vill ha något mer, men går ändå med på deras villkor. Det är över nu. The end.

"Jag har lovat den här gången, att jag ska ge allt jag säger att jag har." Jag tror jag snart har tagit citat ur i princip alla Melissa Horn-låtar. I det här fallet handlar "ge" om att ge mig själv någonting bra, någonting jag inte mår dåligt av. Någonting som gör att jag skriver om fina saker, inte om taskiga killar som inte vill ha mig. Där har ni det, svart på vitt. Ingenting av det jag vill just nu kommer funka. Det är fel val från min sida helt enkelt. Fel val av killar.

Men vad trodde jag egentligen? Att en kille som endast hör av sig på fyllan i ett och ett halvt år någonsin vill ha något seriöst med mig? Att en kille som fortfarande är kär i sitt ex kommer glömma henne och satsa på mig istället? Jag känner mig dum, lurad, idiotförklarad av mig själv. Paulina, kära vän, du är 21 år. Lär dig något av detta nu och gå vidare med livet.

Ibland blir jag nästan lite rädd för mig själv, rädd för mitt behov att alltid ha någon där, behovet att inte vara själv. Jag kan inte gå till mataffären utan att ringa någon av mina vänner eller familjemedlemmar, jag måste alltid ha någon där. Jag hatar att vara själv när jag har svårt att sova, inte för att jag är mörkrädd eller så. Jag vill bara ha någon att skriva med, småprata med eller ha någon där vid min sida. Mina vänner här säger att jag har sjukt stort socialt behov. Kanske borde jag lugna ner mig lite, stänga av dator och mobil lite då och då just för att umgås med två riktigt fina tjejer: min katt och mig själv. För hur ska jag kunna lära känna andra människor när jag inte känner mig själv? Liksom ta sig tid och fundera på saker och ting. Ni tänker säkert "åh jösses, du funderar redan på tok för mycket kvinna..." men det är ju sällan jag uppdaterar och det är i princip de få gångerna jag hinner med det.

"Har du en famn för mig?" - Melissa. Jag kanske inte behöver den där famnen? Nej, fel formulering. Jag behöver inte den där jävla famnen längre, den är inte äkta. Nej, det är den fan inte. Den famnen är ändå baserad på alkohol, inget eget beslut. Eller i annat fall så är den inte tillägnat mig utan till ett ex. "Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans" - Melissa. Ja, nu är det banne mig på tiden.

Min lägenhet