Sömnig

Idag vaknar av att mobilen ringer, Elin Andersson. Jag svarar och fattar absolut ingenting. Hon är hyperglad i telefonen och efter ett tag kommer jag på varför, hon sitter i bilen på väg till Ullared. Hon har seriöst taggat så himla länge till det, galna tjej. Det enda hon undrar, samtidigt som hon tjuter av glädje att dom snart är framme, är hur Beck-filmen slutade igår. Jag fattar fortfarande ingenting, helt nyvaken som jag är. Efter en stund säger Elin "Paulina, har inte du föreläsning om en halvtimma?". Helvete.

Jag drar på mig myströja, håret står åt alla håll så jag försöker desperat spraya ner det. Drar lite mascara över det jag kladdade på igår, springer runt som en galning och samlar ihop alla böcker. Hinner inte äta utan marscherar ut i snön med mina svarta kängor med tanken i huvudet "Det här kommer inte bli en rolig dag." Första föreläsningen lärde man sig ingenting utav. Kommer knappt ihåg vad vi snackade om ens en gång. Bra där! En välförtjänt thaibuffé stod på schemat denna dag med fina klasskompisar. Sedan drog vi oss tillbaka till skolan och hade en ännu mer ovärd föreläsning (trodde först inte att det gick, men tydligen så). Vi satt seriöst hela sista halvtimmen av lektionen och försökte organisera ihop en lottning så att man kunde jobba parvis till nästa seminarium. Förvirrad lärare. Till slut gick det, då var lektionen slut. Bra där.

Nu ska jag äta lussekatt, pepparkaka och kolla på julkalendern. Det förtjänar jag, så sömnig som jag är.

Puss!

En Paulina utan smink. Hej