Som när man var liten

Igår gick jag och Elin till kåren, som ni kanske såg i det förra inlägget. Vi hade en sån där perfekt utekväll tillsammans. Åh, hon är en sån fin vän! En tjej som man verkligen kan skratta med, man kan säga massa saker utan att skämmas. Vi träffas seriöst varje dag nu för tiden, alltså det är ju bara att gå upp en trappa så står man utanför hennes lägenhet. Som nu förut till exempel. Jag får ett sms där det står "Kom upp och dansa till massa grease-låtar med mig!". Sagt och gjort, jag springer upp och vi skuttar runt som galningar till "You're the one that I want" och massa annat.

Aja tillbaka till gårdagen. Vi hade som sagt en riktig perfekt kväll. Lagom mycket dricka, massa dansande och vi hittade massa sköna människor vi snackade med. När studentkåren stängde för kvällen samlades massor med folk där utanför och alla blev galna. Helt plötsligt fick folket för sig att putta ner varandra i snöhögarna. Ja kära läsare, jag blev puttad två gånger. Med strumpbyxor av det tunnaste laget. När jag väl ligger där första gången gör jag en snöängel. Jag menar, ligger jag ändå i snön kan jag ju lika gärna göra årets första. Barnsligt men helt underbart. Andra gången jag blev puttad skrapade jag upp knät. Ni vet, som man gjorde när man ramlade på cykeln när man var liten. Skrapsåret ser faktiskt lite somrigt ut. Härligt.

Nu ska jag kolla på Glee. Ta det lugnt i snön och ramla inte som jag gjorde.

Puss!

Jag och min Elin