Ensam är stark

Nu ligger jag här i min säng än en gång och försöker få ihop ord till betydande meningar. Jag startar inlägget bra med min fina rubrik i alla fall, namnet av en av Pokémon-filmerna, underbart. Att vara ensam kan vara riktigt jobbigt ibland. Man vill ha någon där som kramar en till sömns, som finns där vad som än händer. Det kan även vara skönt att vara ensam men det är endast då man väljer det själv. Varför valde jag då min fina rubrik? Jag känner väl mest att ensamheten i sig, att ta sig tiden att vara själv, gör mig starkare. Att man får råd från vänner är självklart guld värt det med men på något sätt betyder ens egna erfarenheter så mycket mer för mig själv än om jag delar med mig det för andra. För när jag vet inom mig att något dumt har inträffat när jag gjort en viss sak gör jag knappast om det. Som idag. Jag ångrar inte direkt att jag tog ett stort steg, samlade mod och sa vad jag tycker och känner. Det jag ångrade var att jag inte gjorde det tidigare. Med den här lärdomen i bagaget kommer jag kunna bemöta liknande hinder på ett mer annorlunda sätt än vad jag gjort tidigare. Det känns så sjukt jävla bra.

Jag borde verkligen skaffa mig ett bättre självförtroende. Jag måste själv börja förstå att jag är grym. Viljan att verkligen ha någon har aldrig varit såhär stark som den är nu, vilket i till viss del ligger i att jag vill ha den bekräftelse som man får i ett förhållande. Jag måste förstå att jag kan klara mig på egen hand, utan någon som håller mig ifall jag skulle falla. Jag måste bygga upp mig själv och ta hand om mig själv i första hand nu, jag måste bygga upp det självförtroendet som jag en gång hade. Jag tror jag just skaffade mig ett nyårslöfte.

Puss.